måndag 3 juli 2017

Svarta Sara och Appenzeller flyttar hem

Svarta Sara har bott i en kaninbur med sin Spetshättade Appenzeller kyckling, men plötsligt en kväll tänkte de inte gå och lägga sig. Flocken hade sen länge gått in till sig i hönshuset, men Sara och Appenzeller dröjde sig kvar i skymningen längs stensättningen. Lilla Appenzeller som jag tror är en fröken för hon har ingen slör (flapsen som hänger under hakan) for som vanligt upp och ner på stenarna, kvick som en vessla och silkesmamman ser ut att röra sig i slowmotion bredvid.
Märkligt att det kan skilja så otroligt i beteende mellan olika raser. Lillfröken kan dessutom flyga upp på staket, stenar, grenar och försvinna både hit och dit, medan Svarta Sara som har vingar av dun inte kommer mycket högre än hon kan hoppa. Frågan är hur det ska gå när lillmadam blir lite större. Kan jag hålla henne från grönsakslandet som bara har ett lågt staket runt?



Att Svarta Sara inte har kycklingar från egna ägg beror på att jag blev av med tuppen i våras och ersättaren visade sig vara en dvärgsilkestupp istället för en vanlig silkestupp. Han är alltså av en annan ras och bara hälften så stor. Jätteduktig tupp som sköter alla sina sysslor perfekt, men jag vill inte blanda in dvärggener i gänget. Alltså byter jag ut äggen mot andra befruktade av större raser som sen kan ingå i mannens blandade besättning. Jodå mannen har en egen hönsgård på Södra filialen. Hade jag haft tillgång till befruktade silkesägg på nära håll hade det varit förstahands val, men till nästa säsong räknar jag med att få tag i en vanlig silkestupp.

Roligt att prova nya raser, men en flock Appenzeller skulle aldrig kunna gå fria i trädgården som silkeshönsen gör. De är helt enkelt för livliga.




Så småningom har mamma Sara lockat med sig kycklingen till hönshuset och glider in i skummet där de andra redan kommit till ro och slumrat till på sittpinnarna. Allt för att inte väcka uppmärksamhet och stöka till hackordningen. Nån blir ändå väckt och kacklar till lite grand. För kycklingen är det här en helt ny miljö. Hon har aldrig varit i hönshuset tidigare och flocken har hon bara umgåtts med på håll. Nu ska de sova ihop för första gången, falla in i hackordningen och bli en del av kollektivet. Svarta Sara är en klok höna och har redan underlättat övergången så fint. Imorgon när de vaknar kommer den lilla att bli undankörd och hunsad och satt på plats av de äldre hönorna. Det är så det går till i en flock, men hon vet i alla fall vart de tar vägen på kvällen, var det alltid finns mat och vatten och var hon ska sova fortsättningsvis.


De flesta andra hönsmammor jag haft slutar helt enkelt locka på kycklingarna när de är halvstora och det brukar ta flera dagar innan tonåringarna fattar att det gäller att hitta mat och hänga med flocken på egen hand, för att inte tala om att ta det stora steget in i hönshuset på kvällen utan mammas beskydd, och vara lägst i rang. Så lilla Appenzeller blir ändå väl omhändertagen. Man skulle till och med kunna säga att hon blivit curlad.

Allt gott

18 kommentarer:

  1. Det är inte lätt att ta steget in i vuxenvärlden :)
    Så fint och beskrivande du berättar - underbar liten berättelse ur verkligheten!
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Tack för titten in i hönsens värld! Det är alltid så kul att läsa dina historier om hönsen. Jag fundera/klurar på hur jag ska göra med mitt "hönseri". Än så länge har jag "tryckt på pausknappen". Kram EL

    SvaraRadera
  3. Ja det är en hård värld att lära sig var man hör hemma i rangordningen. Hoppas allt går bra och alla trivs tillsammans. Roligt att läsa din betraktning från hönshuset.

    SvaraRadera
  4. Sitter och småler när jag läser om dina hönor, Svarta Sara verkar vara en mycket duktig mor :)Hoppas nu allt går vägen och att lilla Appenzeller inte blir för mobbad :) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  5. Alldeles underbart att få följa dina höns. Så fina.
    Ha det bra /Marika

    SvaraRadera
  6. Så trevligt att läsa om dina höns.
    Ha en fin dag.
    Kram Maria

    SvaraRadera
  7. Såå intressant att läsa om hönsens beteenden! Jag gillar höns, men hade ingen aning om, att dom var sådana personligheter! Kul!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  8. Curlad kyckling minsann! Vi skaffade fem nya (vuxna) hönor till vår lilla flock nyligen och introduktionen gick över förväntat smidigt tack vare att vi helt enkelt satte in de nya på sovpinnarna på kvällen. Vår "gamla" högsta höna är fortfarande högst i rang och de nya har funnit sig väl tillrätta. Visst är det intressant med höns! Och väldigt vilsamt att bara sitta och titta på dem när de stökar runt. Hönsgården är bästa platsen för paus i trädgårdsarbetet.
    Tim kämpar på och mår än så länge hyfsat.
    Kram

    SvaraRadera
  9. Inte lätt att vara liten kyckling och lära sig hur man gör. Tur att mamma är med än så länge.
    Jättekul att läsa om hur det går till i hönsflocken.
    Håller med dig om att vi tar två juni!

    Kram Agneta

    SvaraRadera
  10. Så söt lilla Appenzeller är! Och curlingmamman Svarta Sara också! Det är så roligt att läsa berättelserna om dina höns, man får så fin inblick i deras värld.
    Kram Eva

    SvaraRadera
  11. Tufft liv det där, men det kommer säkert att gå bra. Annars så rycker väl hönsmamma Anette ut =) Ha en fin tisdagskväll! Kram

    SvaraRadera
  12. Så vackra Appenzellerhönsen är, har de sitt ursprung i Schweiz? Ett av mina barnbarn har sorg idag, räven eller möjligen en mink har tagit höns och tupp, totalt fyra stycken. Första gången de har höns och började så illa.
    Kram

    SvaraRadera
  13. Du har så fina Höns och det är en trevlig läsning att få ta del av deras beteende.I djurens värld är det inte så lätt att vara liten när man ska helt plötsligt stå på egna ben.Ha det gott/Margareta

    SvaraRadera
  14. Så gulliga dina höns är. Roligt när du berättar om deras beteende. Ha en fin dag. Kram Pernilla

    SvaraRadera
  15. Blir så sugen på höns när jag läser dina charmiga berättelser om dina höns. 2 uppsättningar alltså... :)

    Ha en fin helg! Carina

    SvaraRadera
  16. Dina berättelser om livet i hönsgården är så trevliga och jag tycker du skulle skriva en bok om dina höns. Det sociala livet verkar vara väl strukturerat, annars skulle det väl inte fungera gissar jag.

    Kram!

    SvaraRadera
  17. Vilka härliga personligheter :) Ett härligt inlägg och som vanligt fantastiska bilder...
    Sommarkram från Titti

    SvaraRadera
  18. Du kan verkligen berätta en historia och viket sinne för detaljer. Så fina de är.
    //Helene

    SvaraRadera