lördag 14 oktober 2017

Lilla Stumpan som är speciell

Jag samlar ihop pumpor och squash på utehyllan för att torka under några dagars finväder. Flocken syns inte till. Förmodligen går de sina rundor i trädgården på jakt efter nåt ätligt under löven. Nån kanske sandbadar i södersolen och småbarnsmammorna undervisar antagligen som vanligt med kycklingarna hack i häl om vad som är ätligt och var man bör leta.




Vissa hönor utmärker sig lite extra. Lilla Stumpan var speciell redan som liten. Ofta verkade hon gå sina egna vägar och hängde inte med mamma Astrid som övriga kycklingar.
När man ropar har man snabbt flocken runt benen men Lilla Stumpan kommer sent om sidor och med en uppsyn som ser undrande ut.






Idag har Lilla Stumpan har fått syn på mig och är som ett plåster runt fötterna. Jag håller ju till farligt nära den magiska garagedörren där det finns godis och mellanmål i form av bröd som gått nån dag över datumet. Om jag öppnar dörren skulle det komma höns ur till synes varje vrå i trädgården. De är många nu på hösten i alla möjliga storlekar. De har skarp hörsel och det kärva ljudet som slutar med en duns när dörren slår igen är som en matklocka i deras öron.

Men nu är det bara Lilla Stumpan och jag har redan snubblat över henne två gånger. Tredje gången sätter jag henne i hyllan, så jag vet var jag har henne. Godiset får vänta. 




Händerna försvinner in i allt fluff och jag överraskas av den lilla kroppen som bara är hälften av vad den borde. Liten och mager, väger nästan inget. Undrar på att hon är hungrig. Börjar lägga ihop två och två. Kan det vara så att hon inte hör när jag pullar eller tuppen kuckelikuar att han hittat mat. Plötsligt på morgonen är alla försvunna från hönshuset och hon hör inte vart de tagit vägen. Visst det finns alltid mat och vatten där men de äter mycket hellre utomhus på sina rundor. Har hon tynat av depression, att vara ensam när man är flockdjur...  

Det är lätt att missa att nån inte hänger med eftersom hela flocken sällan är samlad. Det är oftast nån som är kvar i hönshuset för att lägga ägg eller funderar på att ruva. Stackars liten, förlåt! 

Nässelvatten och extra gobitar hädanefter!
 




måndag 9 oktober 2017

Den goda jorden

För mig är hösten återbäring inte bara i form av alla grödor som skördas utan också i form av löv, gräs, blast, skrafs. När lövblåsen går över gruset och gammalt klipps ner tänker jag att allt detta är material till nästa års odlingar. Det är nu jag startar odlingen genom att göra god jord, gräva kompostdiken, marktäcka och bädda in. Vi har mängder av löv men ändå tenderar de att inte räcka. Jag tar gärna hand om andras också.


Det handlar om ett kretsloppstänk som känns bra i magen och som gynnar både mig, trädgården och naturen.

Det händer visst att jag köper jord och gärna till de första frösådderna, när näringsinnehållet kan vara lågt och ta slut fort eftersom växterna ändå ska planteras om flera gånger. Sådderna får också daglig tillsyn med duschning och vattning. Läser man innehållsförteckningen ser man att de flesta jordblandningar innehåller mest torv, sen är de mer eller mindre gödslade, innehåller lite olika mycket kväve, fosfor, kalium och kan ha lite olika Ph-värde. Även kogödsel på påse innehåller cirka hälften torv. Torvblandningarna är praktiska när man vill ha ogräsfri, sjukdomsfri och ohyrefri jord till nysådder, men till annat föredrar jag egna blandningar med mycket struktur och organisk material som håller fukten, bryts ner och avger näring långsamt. Jorden ska dofta gott och innehålla mycket liv.


Jag använder oftast min kompost osållad med små kvistar och småsten. Det här är rena krutet.

I år hade jag till exempel ett par ampeltomater planterade i bästa köpejorden och resten i egen blandning. Krukorna med köpejord torkade ut dubbelt så fort som egna blandningen och fick vattnas både morgon och kväll. En mustig rik jord ger dessutom fylliga, söta goda tomater, medan blek jord ger blek smak.

Antingen man har lerjord eller som jag sand är bästa receptet att mata den med så mycket organiskt man hittar. Efter några har har man skapat den där perfekta myllan som är luftig, näringsrik och lättgrävd.

Andra skäl att göra egen jord är förstås ekonomin. Att fylla en nystartad odlingslåda eller 40 stora tomathinkar slukar mängder som snabbt sjunker ihop och man står där snopen och konstaterar att man behöver fylla på lika mycket till eller ännu värre att växterna torkar ihop. Här flyger lätt tusenlapparna sin kos. Erbjudande som fyra säckar för hundra ska man inte ens överväga. Man får helt enkelt vad man betalar för.
Torv är en ändlig resurs som tagit många, många tusen år att bildas. Att torvmossarna med dess oersättliga värden förstörs för att fungera som bas i jordblandningar talas det rätt tyst om.

Säckjord är en processad produkt som innehåller mer eller mindre konstgödsel. (De där små kulorna som liknar snigelägg). Att tillverka konstgödsel är energikrävande och inte särskilt miljövänligt.


Säckjorden är förpackad i engångsplast som man absolut vill använda så lite som möjligt av. De påsar som ändå hamnar här återanvänds som soppåsar i växthuset.

Så att göra egen jord är väsentligt för mig och har blivit allt viktigare med åren. Det är till och med så att jag tycker att odling till övervägande delen handlar om att "göra jord". Det är som att bygga ett bra hus som visserligen behöver underhållas men man vet ändå att det kommer att hålla länge. Det är ett bygge för livet. Säckjorden är mer som ett engångstält på festivalcampingen. Var sak har sin plats.




Här börjar alltså odlingsåret på hösten med prassliga löv som räfsas in under träd och buskar och bärs i korg efter korg för att täcka jorden i tomma bäddar och för att ge kronärtskockor och andra känsliga växter varmt om fötterna. Mycket hinner förmultna och berika jorden till nästa odlingssäsong och det som fortfarande ligger kvar till våren hamnar på märkta säckar med små lufthål för vidare kompostering i skuggan på norrsidan av uthuset.




Kompostdiken grävs där blast, löv och jord blandas som sen blir härlig porös jord lämplig för squash, pumpor och kål till våren. 

Tänket att odlandet startar på hösten gör det så mycket roligare att vara ute även om dagen är grå och löven blöta och tunga. 

 Inte bara jag som gillar löv.

Allt gott






onsdag 4 oktober 2017

Öppet växthus

Tomaterna är på väg ut och jag städar och möblerar om för Kulturrundan till helgen 7-8 okt kl 11-17.


Öppet växthus i fjol höstas blev en succé så jag kör samma koncept igen. Pop-up butik med mina handgjorda bohem kort i ena halvan och kransverkstad i den andra. I år kommer det finnas fler färdiga kransar i olika stilar att välja bland och mycket härligt material om man vill göra egna. Det kommer att finnas handledare i kransverkstan hela dagen, bara att droppa in.


Du är välkommen att kika i trädgården som visar sig i sin gulaste höstskrud och hälsa på silkeshönsen. Sen i fjol har vi gjort en del markarbeten runt växthuset. Påbörjat en liten skogsodling, hallonland, sparrisland och land med kronärtskockor.


De remonterande jordgubbarna har börjat mogna så smått och det kommer kommer att finnas ett begränsat antal plantor till försäljning.



Evenemanget ingår i Alvesta kommuns kulturrunda. Adressen till mig är Benestad Solhem, 34290 Alvesta och det hänger ett rött äpple vid vägen. För lista på övriga deltagare klicka HÄR.

Hoppas vi ses!